Det här med standarder —
En gång i tiden, före det vi idag kallar internet fanns så existerade ett litet transkontinentalt nätverk i USA kallat ARPAnet. Nätverket länkade ihop ett fåtal datorer som befann sig på olika amerikanska universitet. Sponsringen kom från den amerikanska militären som ville undersöka paketbaserad elektronisk kommunikation där trafiken kunde styras runt trasiga relästationer, växelstationer och så vidare.
Tanken med ett globalt nätverk av datorer såddes antagligen mycket tidigare men ARPAnet är den relativt moderna anfadern till dagens internet. På den tiden så publicerade man memos kallade RFC(Request For Comments) rörande hur nätverket, mjukvaran och andra delar av denna gigantiska maskin fungerade och förslag på hur det skulle förbättras. Arbetet fortsätter än i dag i samma stil. En öppen kommunikation kring vilka standarder som ska införas. Enkelt uttryckt så gör detta att alla lätt kan implementera den här standarden. Till exempel så är det olika RFC-dokument som beskriver och i slutändan gör så att det mailet du precis skickade iväg faktiskt kommer fram till mottagaren. Om du nu skrev korrekt adress vill säga -_- Enbart ett exempel men all kommunikation över internet styrs av standarder till stor del. Detta gör att det inte spelar någon roll vid vilken typ av dator du sitter vid eller ens vilket operativsystem du använder. Internet är ett nätverk för alla datorer; stora som små.
Men här börjar jag se lite problem på hur det ser ut på dagens högt kommersiella internet. Många företag hittar på sina egna ad hoc-standarder antingen för att dom är för korkade för att förstå varför man bör dela med sig av sådan information eller så beror det på att dom är elaka. Det sistnämnda med stor sannolikhet för att låsa in sina kunder i sina egna produkter. Adobe Flash är i dag en sådan elak de facto-standard. Ett företag; Adobe; bestämmer hur flash ska se ut, vilka operativsystem som kan nyttja flash och dom tar självfallet gladeligen betalt för att hjälpa deras kunder med skapandet av denna nedåtgående spiral av allt djupare inspärrning i företagets produkter.
Därför glädjer det mig väldigt mycket när jag märker att HTML5-standarden (som för övrigt är en riktig standard) faktiskt börjar slå rot. Inom en inte alltför avlägsen framtid så kommer man inte behöva förlita sig på att ha flash installerat för att kolla på den där lilla bebisen på youtube som skrattar så roligt, eller nyhetssändningen från SVT eller vad det nu kan vara. Bort med dessa dåliga och frihetsberövande företagsstandarder och fram för öppna standarder där datornördar fritt kan diskutera sig fram till den bästa lösningen för varje enskilt problem. Det kommer gynna oss alla i slutändan.
Nu har jag kvällslektyr ett par nätter!